En gammal man i en ung kropp

Sveriges Journalistkår år 2015

Jag sitter i skrivande stund och dricker en slät kopp kaffe samt äter en kall mazarin och kablam! slår det mig hur gubbigheten är en nymodighet i kultursverige.

Jag intervjuade Knut Larsson igår. Han hade på sig en svart kostym, vit skjorta, svarta bakelitbågar, välkammat snedbena och en stor beige överrock --- precis som Boogie när det begav sig.
Jag vet inte om det är glasögonmodet som visar vägen till gubbigheten. Ingen kan möjligen missat sommarplågan Wayfarers (jag har själv ett par). Nu när sommaren är över byts solglasen till konkava linser och genast påbörjas nygubbigheten märkas i bärandes ansikte.

Jag var på en releasefest för en pysselbok i veckan. Medelåldern torde ha varit 30 men när jag gick in i baren sögs jag hela vägen tillbaka till 1957 då situationismens soldater slogs i stuprör, bakelit, vattenkammade frippor och mörkblåa skjortor. Det är inget snack om att det är en kulturell rörelse som gärna anammar nygubbigheten, frågan är bara varför?
Kultur bör ju egentligen handla om att röra sig framåt, se framåt, utveckla. Inte stagnera i en tidsålder som mest är känd för piptobak, krig och trångsynthet.

Ännu roligare blir det när man kikar in på http://bytnamn.blogspot.com och tittar in urkunderna. Två unga män, en är t.om åttiotalist, klädda som min farfar på crack. Det är förvisso snyggt och stiligt och jag hade nog själv anammat stilen om jag hade haft råd att uppdatera min garderob. Men det som är roligt med just de två herrarna i Byt Namn är att den skäggiga (patriarken) på fotot ser ut som om han klätt upp den unge (lärlingen) till sin egen spegelbild. Den unge håller t.om en bok i sin hand och bär fluga istället för slips. Typiskt studentikost.

Detta radarpar skall tillpå det skriva en bok om hur man passar in i mediesverige.

Ack ironin.