utbytesstudenten från helvetet

Jag känner mig som världens grinigaste person, men vad jag precis upplevt måste berättas om. Jag hade farhågor innan jag flyttade till studentkorridor. Min värsta sådan var att korridoren skulle vara fylld med utbytesstudenter. Ohygieniska mattetöntar från KTH via Bangladesh.
Innan jag går vidare i mitt resonemang känns det på sin plats att poängera att jag inte är rasist och har absolut ingen sådan agenda i mitt uttalande. Jag bara avskyr utbytesstudenter. Varesig de är vita, gula, svarta, bruna, gråa, beiga. Avskyr dem.
Och visst, självklart skulle mitt första intryck av studentkorridoren präglades av just en sådan, en utbytesstudent av den värsta sorten. Jag vet inte vad han heter, vet knappt hur han ser ut. Men jag avskyr honom.
Jag köpte mat för fyrahundraåttio kronor idag. Tänkte laga ihop något gott i det allmänna köket, kanske fiskgryta? Men när jag gick in i köket satt han där - utbytesstudenten från helvetet.
På spisplattan stod en jättestor gryta fylld med enbart morötter som kokade över och luktade socka. Utbytesstudenten brydde sig inte om sin överkokta gryta utan satt i det lilla allrummet bredvid köket och tittade på Vänner. Jag sneglade in och såg att han satt barfota i grön t-shirt och svarta shorts. Han pillade på sina tånaglar och gungade fram och tillbaka med huvudet medan han ropade och skrek, skrattade och hojtade. Han kunde inte titta på Vänner tyst. Han kunde inte, i god dager, småfnittra lite till vardagskomiken. Nej. Inte utbytesstudenten inte. För utbytesstudenten formligen skrek av förtjusning varje gång Chandler öppnade käften. "OH MY GAAD IT'S SO FANNY!", ropade han och skrattade så att väggarna skakade.
Nu vågar jag inte längre gå in i köket.
Varför ska mitt liv alltid vara så svårt?