killar med stora gitarrer

Läste min gode, och mycket begåvade, vän Karls blogg idag. Han har skrivit ett helt fenomenalt inlägg om huruvida man aldrig, aldrig, aldrig ska satsa på att bli musiker. Eller, man ska aldrig plugga på musikhögskola iallafall. Den träffsäkra tesen han för är: "...det inte finns någon chans i helvetet att man får ligga om man pluggar bastrombon i fyra år."
När jag flinade åt genialiteten i meningen slog det mig att det faktiskt finns ett samband i sexualitet och storlek på instrument. I varje orkester finns det ju som bekant en rangordning i sexappeal. I en blåsorkester torde skalan se ut så här:
Fallordning sexappeal:
Sexigast: Trumpet
Näst sexigast: Saxofon
Rätt osexigt: Trombon
Sjukt osexigt: Tuba

Alltså, minst instrument ger mest sexappeal.
Det här stämmer också i en vanlig rockkonstellation, förutsatt att sångaren spelar munspel. Trummisarna är givetvis borträknad. De är ju inte musiker.
Fallordning sexappeal i rockband:
1. Munspel
2. Gitarr
3. Bas
4. Synth/Klaviatur

Om någon nu skulle få för sig att säga att batterister faktiskt visst är musiker så kanske jag kan köpa det. Men då får man fråga sig: I en större orkester, vem får flest brudar? Killen med den jättestora baskaggen eller hetingen med virveltrumma? Svaret är bländande självklart.

Det hittills enda undantaget i min teori tycks vara mungigan.