Att snudda på något obehagligt

Jag hatar, som bekant, mitt nuvarande boende. Jag tog upp det som samtalsämne när jag träffade en vän, born'n'raised Lidingö men nu inflyttat till en SKB-tvåa i Hässelby, förra veckan. Jag nämnde något om att det faktisk hade varit väldigt trevligt att byta mitt lilla rum i Henriksdal mot säg en tvåa på Södermalm. Min vän tittade väldigt konstigt på mig. Jag förklarade vidare att av oss fyra som flyttade till Stockholm från Borås samtidigt så är det bara jag som inte bor på Södermalm – och det känns ju lite futtigt. Min vän tog då till orda och frågade mig:
"Varför tror du att du förtjänar att bo på Södermalm? Jag har stått i kö i tjugo år i SKB och det enda de kunde ge mig var en lägenhet i Hässelby. Jag förstår inte varför alla som flyttar till Stockholm tror att de ska kunna bo mitt i stan!"
Jag var ordlös.

Jag tror att jag kanske snuddade på känslan som många invandrare har när de flyttar till Sverige och möts av Moderaternas: "flytta dit det finns jobb"-integrationspolitik.

Ponera själv:
Shabim: Mina kusiner bor i Örebro. Min syster bor i Örebro. Jag skulle jättegärna flytta till Örebro.
Myndigheten: Örebro!? Där finns ju inga jobb. Nejnej. Hjärphyttan däremot! Fina grejjer serru. Där kan du jobba med tillverkning av mjölkpaket. Fina utvecklingsmöjligheter i Hjärphyttan serru.