En dag ska jag bränna upp allt

Min mobiltelefon har gått sönder. Med råge.
Alla samtal bryts, operativsystemet fryser till is och är onåbart under långa perioder, det går inte att ladda telefonen OCH den skickar meddelanden till sig själv. Jag försökte ge Tre, som behjärtansvärt gav mig telefonen, en chans idag och gick in i butiken för att medla. Men inte var de det minsta hjälpvänliga. Nejdå. Istället för att säga: "Ja, Mark. Vi är verkligen ledsna. Vi lämnar in telefonen på lagning och under tiden kan du få låna min mobil, min lägenhet, min flickvän och som plåster på såren, mitt sparkonto." så började de direkt smida sina smutsiga säljtungor och prata om att de "hmmm.. nog kan förlänga ditt abonnemang" eller kanske "Ge dig den här telefonen istället, mycket bättre. Bara en extrakostnad av 69:- månaden!!". Jag trodde inte mina öron när den lille 18-åriga försäljaren med bockskägg och ihopvuxet hål i ögonbrynet började smila mig mitt i ansiktet och mer eller mindre deklarera att: "Det bara är till att byta upp dig, eller gå hem". Jag kände mig som Mike Skinner i Empty Cans. Ni vet den när han spöar en tv-reparatör.

Till slut bestämde jag mig för att ta tag i saken själv och gick hem för att uppdatera mjukvaran i den lilla pisstelefonen. Men då visade det sig att det kan jag inte alls göra. För jag har Mac och inte PC. Det lilla privilegiet att laga sin trasiga skit från Nokia är endast för folk med en Personal Computer, och inte för medieblinda innerstadsbor som jag. Way to go Nokia 2009.

Om du ser ett hål i Trebutikens fönster på Götgatan imorgon bitti så kan du ge dig på att det är exakt lika stort som en Nokia N6500 Slide.