Topp tre bästa filmsluten 2000-tal

"Tja, Michael Bay här. Ben Affleck snodde min jacka en gång. Därför fick han bli alkis i världens dyraste film."

1. Pearl Harbour.
Michael Bay är en läskig kille. Det är hans filmer också. Däremot måste jag tillstå att han har ett otroligt sinne för humor. För hur roligt är det inte att sockersöta Pearl Harbour oavsiktligt avslutas i ren och skär diskbänksrealism?
Ok, för er som inte sett filmen så utspelar den sig ungefär så här: Ben Affleck och Josh Hartnett är två töntar som kör flygplan och ler snett. Ben är en trög, otrevlig tönt och Josh är en snäll och smart tönt. De blir kära i samma tjej och det sätter deras vänskap på prov.
Det roliga med slutet är att Josh dör! Tjejen är gravid med hans barn, så jag antar att Bay och manusförfattaren tyckte att det var en fair deal att Ben får tjejen. Den enda haken är att måste leva med tanken av att hans polare gängade frugan först. Det Bay dock inte reflekterade över är att Ben bär på ett gäng mindre trevliga karaktärsdrag (bla. dumhet, analfabetism, alkoholintolerans och eldfänga), så vilken katolsk skolflicka som helst kan räkna ut framtiden för familjen Affleck. Lite Ike & Tina Turnertendenser liksom...
Sista scenen i filmen visar Ben, tjejen och ungen ståendes utanför deras gemensamma hus mitt ute i ingenstans. De ska bo där nu. Var det någon som sa wayfare?
Så här gick det med barnet?

2. Rocky Balboa

Sylvester Stallone försöker göra rätt för sig. Efter att ha gjort totalt åtlöje av sig själv under större delen av åttio- och nittiotalet gör han come-back. Nu vill han fixa allt till rätta och ställa de essentiella frågorna: Vem är Rocky Balboa egentligen? Vad gör han nu? Kan han fortfarande fajtas?
Att se Rocky Balboa i sjätte upplagan springa upp för samma trappa som i första filmen från 1976 är lite som att se en oändlig fortsättning av den där scenen i Lejonkungen när Simba går på en stock och blir äldre och äldre. När Simba (Rocky) är ungefär lika gammal som stocken han går på börjar filmen.
Efter att ha genomlidit 90 minuter dråpligheter såsom: "Rocky sitter på kyrkogården och grymtar" och "Rocky är frän restaurangägare" så kommer äntligen det man som publik har väntat på. The ultimate fight.
Och vad händer? Jo, Stallone tog sig i kragen, funderade över vad som egentligen är trovärdigt. Kan Rocky Balboa, trettio år äldre än sin motståndare, slå skiten ur världsmästaren i tungviktsboxning? Nej, det kan han inte. Därför förlorar Rocky – men han står alla ronder! Vilken grej, huh!?
Köper man däremot DVD-utgåvan så finns det med ett alternativt, betydligt mer påkostat slut, där Rocky Balboa vinner. Bara så att publiken ska få chansen att känna den där vinnarkänslan och att se hur det egentligen borde gått till.
Han kunde bara inte hålla sig.

3. The Matrix Revolutions
"everything that has a beginning has an end"
//ORAKLET
När den första Matrixfilmen kom 1999 var den banbrytande, fräck och lite tankeställande. Helt plötsligt blev dammiga gamla filosofer på modet och frågan "vad gör vi här?" blev högaktuell för alla killar mellan 13 och 33. Att snubbarna i filmen såg ut som övervintrade synthare och pratade chattspråk med varandra tycks dock ha flugit förbi ganska diskret.
Hur som helst så var uppföljaren "The Matrix Reloaded" lite luddigare än föregångaren och Matrixkulten dog en aning. När "The Matrix Revolutions" hade premiär samma år (2003) var det inte ens någon som orkade recensera skiten. Intresset för "Neo" och hans mIRCkompisar var stendött. Filmen i sig var knappt sevärd då handlingen av någon outgrundlig anledning mest utspelade sig på en tågstation (huh?). Dessutom hade resten av filmvärlden nu kommit ikapp med fräcka datoranimationer och vajerfajting.
Matrixkonceptet var alltså ungefär lika intressant som en informationsfolder från företaget som gör färgen till mellanmjölkspaketet. Ändå tyckte regissörsbröderna Wachowski att det nog var på sin plats att göra ännu ett försök att bräcka ettan.
Det enda vi lärde oss från "The Matrix Revolutions" är hur man förstör en hygglig film.
Man gör en till.
Och en till.
Sedan gör man en tecknad version.