Har ni tänkt på att diskodans låter förskräckande likt dekadens?

Jag satt och läste igenom min gamla myspacedagbok och tyckte att den var så rolig att jag skall pröva med att göra detsamma här; alltså publicera någonting annat än bilder och filmer (även om mina filmer är galet bra och uppskattade) men direkt i första meningen stötte jag på ett problem: vad ska jag skriva om? Det är inte direkt så att jag lever ett högrullarliv nu för tiden utan mina dagar går mest ut på att sova, driva och jobba (med betoning på sova och driva).
Undantaget är helgerna, en sorglig historia som alltid slutar i dyra taxiresor och stora minnesluckor.
Jag har dock börjat hänge mig lite åt klubbscénen här i Stockholm, det är jualltid kul med något nytt!
Det kanske man skulle tycka om man inte hette Mark 'Muddafucking' Malmström och direkt började bli väldigt misstänksam gentemot killarna och tjejerna som ligger bakom 90% av de bättre klubbarnas direktiv.
Så här ser det ut.
Varje lördag ringer först Carl som säger åt en att skriva in sig på X's hemsida. Väl inskriven går man till Carl och dricker lite vin för att sedan gå till kruthuset, happy nation, ace, noko knockout, beckmans el. dylik klubb. Det är ju ett rätt generöst utbud kan man som inskränkt boråsare tycka, men sällan har jag skådat sådan diskjockeyincest som här i Stöckhölm!
Karln som tycks lura på allas läppar och ligga med allas kvinnor heter Kornel och spelar brötig rave i Justices och massa tyskars fotspår, eller som min gode vän Martin uttryckte det: "nänä, det här är house. allt som inte är techno är house!". Kornel är sannerligen en hedernskuf, han är tokigt bra på att hålla igång ett dansgolv och man kan faktiskt som åskådare direkt märka när han går av eller på scen. Men måste han vara överallt? Han har spelat på fem av fem möjliga uteställen de senaste fem veckorna. Man kan tycka att det är konstigt att det bara är den där Kornel som spelar kvalitativ dansmusik. Någon utav stockholms alla miljoner invånare borde väl ha diggat tv-spel mer än han som ung? Någon måste väl ha valt synthen före sexet längre än il Kornel? Någon jävel borde väl vara mer populär än den där jäkla balten!?
Jag sitter på nålar här och väntar på nästa smaldiscokillemedtunnmustaschochförstorfärggladt-shirt-
somspelarskivorsomengudochliggermedanorektiker-dj.
Jaja, han jockar ju på NoKo nu på lördag och än så länge så ser det väl inte bättre ut än att jag går dit.

I övrigt måste jag börja snida riktigt elaka planer gentemot världens i särklass ondaste tjej; Stina. Ni kanske känner igen henne från ett av mina första inlägg "vilse i pannkakan", det var på den gamla goda tiden då jag glatt kunde luta mig tillbaka och titta på henne medan hon fnös, frustade och lagade pannkakor i total agoni. Nu är dock bollen på hennes planhalva efter vår förra fika då hon lurade mig till att blotta känslor och säga förlåt. När jag väl satt där med vädjandehanden högt i skyn och med stora våta ögon totalvände hon genom att asgarva mig rakt i plytet och håna mig för att jag är en jävla pussy. Hon hånade mig till den grad att jag blev superduperstolt över henne och för en kort sekund ville göra henne till min fru. Men nu i efterhand vill jag inget hellre än att se henne förnedrad. Jag har nu planerat ut den perfekta hämndplanen, frågan är dock om jag orkar föra den i bruk då den faktiskt är väldigt psykiskt påfrestande. Den går ut på att jag lägger mig i knähundsläge och blir den där jobbiga och lilla killen som ringer dagarna i ända och vill tala ut eller "bara vill prata". Jag ska alltså bli rädd, liten och grinig för att få henne att hata mig, att t.om förakta mig. När hon gör det ska jag gå in på fas två. Att be om ursäkt. Jag ska be om ursäkt för allt! jag ska ringa henne mitt i natten, storlipandes och be om ursäkt för att jag är en dålig människa och efter det ska jag be om ursäkt för att jag ringde så sent på natten! Till slut ska jag få henne att må så dåligt att hon går med på att träffa mig, om så bara för att spotta på mig. Då ska jag öppna med orden "ingen tycker om mig, det är nog lika bra att jag går härifrån... att jag flyttar hem till mamma... att jag... dör..?", Stina är hård så hon kommer nog till en början inte bry sig men efter en hel del tråcklande ska jag nog få fram hennes modersinstinkter och hon kommer säkert att lägga en hand på min axel och berätta för mig att det inte alls är så farligt. att det finns folk som tycker om mig. att livet är värt att leva. att *gulp* ingen är perfekt och att världen är en vacker plats. Det är då jag lyser upp, skrattar henne i ansiktet så att det sprutar chai-latte över hela salongen och jag skall utropa: "JAG VANN! JAG ÄR EN KARLAKARL OCH DU ÄR INGENTING ANNAT ÄN EN KLEN TEDRICKANDE BRUDELIBRUDJÄVEL! PUSSY!". Jag skall klappa till hennes bakhuvud (som kommer vara framåtlutat med ansiktet i hennes händer) och sedan trava ut ur lokalen med världens största hånflin på läpparna. Kvällen kommer sedermera sereneras med en flaska Moëtt och en Montecristo n°2 i min ensamhet i Danderyd och ingen vill göra mig sällskap för att jag är en hemsk gris.

Det här gick väl bra?